Den biologiska mångfalden måste skyddas och det behöver vara tydligt vad som krävs i och av kyrkans skogsförvaltning. Den mångfald av brukningsmetoder som föreslås ökar möjligheten till hållbarhet. Ökade omloppstider är positivt, bland annat för den biologiska mångfalden och för skogens värde på längre sikt. Även mängden kol som binds ökas. Vad gäller trakthyggesbruk bör vi framöver justera ned omfattningen och övergå till mer hållbart och ekologiskt bruk. Vi stödjer skogsutredningens ambition att öka den skogliga kompetensen centralt.
Det finns stora skillnader vad gäller församlingar och stift. Därför behövs utrymme för lokala variationer. Vi förutsätter att andelen 20% avsättning av mark för skydd av biologisk mångfald och klimatåtgärder som ska uppnås till 2030 relaterar till det nationella perspektivet. Detta ger utrymme för lokala och regionala variationer. Vi ser också gärna att ambitionen höjs efter 2030.
Vi menar att skogsutredningens förslag ger stöd för att värna urfolksrätten. Som kyrka ska vi följa upp ursäkten till det samiska folket och ta vara på möjligheten att reparera de omfattande skador kyrkan har ansvar för. Förvaltningen av den mark som av hävd brukats av samerna ska ske enligt principen med fritt, förhandsbaserat och informerat samtycke med berörda samebyar. Principen kallas internationellt FPIC. Att värna biologisk mångfald ger det samiska folket, och oss alla, fortsatta livsmöjligheter, både andliga, ekologiska, ekonomiska och sociala.
